Dessa länder kriser är skapade av dom själva genom bankernas frikostiga lånande. Ansvaret står hos länderna själva men också hos bankerna. Ländernas möjligheter att reda upp problemet är begränsat, eftersom man har begränsade resureser att ta till. Det är bankerna som har möjlighet att hjälpa till att rädda länderna från konkurs men deras vilja till detta är begränsad då de vet att de kan tvinga EU till olika stödpaket.

Dessa stödpaket gynnar enbart bankerna och i en viss grad EU, eftersom man undviker en ny finanskris som potentiellt kunde bli global. Bankerna vet att EU är ovillig att riskera en ny kris och därför vill de inte hjälpa länderna mer än de måste. Det lönar sej inte att hjälpa, vilket kostar bankerna i förlorad inkomst, om EU likväl kommer att skuta in pengar för att rädda länderna (läs: bankerna).

Detta har den negativa följden att bankerna fortsätter utnyttja ländernas situation till sin egen fördel, för det är relativt riskfritt för dem i den nuvarande situationen. Om EU beslutade sej för att inte längre ge några stödpaket och att länderna får klara sej själva skulle detta tvinga bankerna att se igenom lånevillkoren för att länderna ska kunna klara av betalningarna utan konkurs. Om länderna går i konkurs, så kommer bankerna inte att få sina pengar och kommer då att göra stora förluster. Förluster som kanske kommer att stjälpa en del banker.

Det igen får den följden att marknaden blir osäker vilket höjer lånekostnaderna för alla och det igen kan få fram flera krisländer som redan har för stora skulder men kanske ännu inte är riktigt över gränsen. Det kan alltså bli en dominoeffekt som skulle kunna orsaka en ny finanskris i EU och som också kan sprida sej och bli global. Detta är en följd av att EU har apat USA i hur man hanterar skulder. Skillnaden är att USA klarar detta bättre därför att de kan fuska och därför att de har nytta av sin storlek och tyngt på världsmarknaden.

Man kan inte låna i evigheter. Det har nu Grekland, Portugal och Irland dyrt fått erfara. Även andra länder kommer att få lära sej denna läxa men förhoppningsvis inte nu genast i samma härva. Inte ens USA kommer att klara av att låna i evigheter och de är snart tvingade att på allvar ta tag i sitt kroniska budjetunderskott. USA har dock den fördelen att ingen har råd att se dem gå i konkurs, lite på samma sätt som EU inte har råd, eller tro sej ha råd, att se Grekland gå i konkurs.

Vad den verkliga följden skulle bli av en eventuell konkurs vet ingen med säkerhet. Inte ens det bästa experterna kan säga något säkert om detta. Besluten om EU:s stödpaket begrundar sej på rädsla om vad som kan ske, inte vad som kommer att ske. Bankerna gör sitt bästa för att spe på denna rädsla för att EU inte ska våga låta något land gå i konkurs och på så sätt skada finanssektorn. En konkurs skulle onekligen ha stora konsekvenser som skulle ta lång tid att reparera.

Vi bör dock också komma ihåg att det inte enbart måste vara en negativ sak. Som situationen ser ut idag är det ett oundvikligt öde och allt som kan göras är att försenad det. Kanske vore det bättre att låta det ske förr än senare. Det skulle minska skadorna och snabba upp reparationen. Problemet är ju inbyggt i systemet och kan därför inte undvikas. Vi har ett system som kräver, p.g.a räntorna, ständig tillväxt men det är naturligtvis inte möjligt p.g.a de begänsade resurser som finns.

En annan positiv aspekt vore att bankerna inte längre kunde fortsätta i samma stil som nu. Riskfyllda lån och spekulationer som sedan skattebetalarna får betala notan för när det går åt fanders. Det är inte rätt att socialisera riskerna medan man privatisera vinsten. Om bankerna behöver stöd för att undvika konkurs, ska det motsvarande vara frågan om lån som ska återbetalas med ränta på samma sätt som bankerna gör. På så sätt skulle skattebetalarna vinna på situationen istället för att enbart förlora.

Myndigheterna ligger efter på detta område, eftersom de lyssnat på bankernas önskemål. De har tydligen litat på att dessa verktyg är bra för marknaden och därför också ekonomin. Detta är sant så länge ekonomin växer och allt är bra men man har inte beaktat att saker och ting kan gå fel.

När saker faller samman så är det som vanligt skattebetalarna som får betala. Först betalar vi ränta så att bankerna har kapital att leka med, sedan betalar vi indirekt då bankerna tar ut vinster genom sitt spelande och till sist betalar vi då bankerna klåpat och håller på att gå i konkurs p.g.a det.

Bankerna är alltså i en vinn-vinn situation, därför att samhället inte har råd att låta bankerna gå under. Det kan räcka med att en bank går under och det kan dra med hela ekonomin, därför att de alla lånar varandra och leker med pengar de egentligen inte har. För det räcker ju att de har en del av summan.

Bankerna leker alltså med helt andra regler än vad vi vanliga människor gör. De vet att samhället inte har råd att låta dem gå under och därför kan de fortsätta med sitt spelande. Vanliga banktjänstemän är nog hyggliga ärliga människor men de som sysslar med spekulationer och sitter i ledande ställningar har nog en mycket tvivelaktig moralsuppfattning.

Det finns ju flera exempel på människor inom bankerna som lyckats spekulera bort flera miljarder utan att banken märkt detta. Eller åtminstone inte i tid. Själv tror jag inte att bankerna har varit helt ovetande, utan problemet är att de fått hållas så länge de lyckats. Sedan när de misslyckats sätts allt ansvar på dem, fast felet ligger i att de tillåts hålla på för länge. Ansvaret ligger på bankerna och brister i lagen.

Jag hoppas att finanskrisen får myndigheterna att skärpa lagarna men det gör de knappast. Inte tillräckligt i.a.f för det skulle kunna göra marknaden orollig, vilket är politiskt självmord. Spelandet kommer att fortsätta så länge risken för att misslyckas är liten och man inte straffas för det man gör, trots att det orsakar stora skador för många.

Det finns ett otal med exempel på detta, speciellt i Afrika där länderna utnyttjas hutlöst och tvingas till fortsatt fattigdom då de inte tillåts av USA och Europa att spela med samma regler som dem. De fattiga länderna tvingas att sälja billigt och köpa dyrt för annars fryser man ut dem från marknaden. Det är skandalöst.

I nyheten ovan är det inte frågan om någon stor sak. Det är en liten affär, om än viktig för företaget ifråga, men den visar ändå hur USA prioriterar. Man drar sej inte får att bryta mot regler, som man själv varit med och krävt, för att gynna egna intressen. Om USA verkligen skulle vara så absolut kapitalistiskt som man påstår, så skulle detta vara omöjligt eftersom man valt det svenska företaget för att de hade den bästa produkten. Nu väljer man att strunta i detta för att gynna ett amerikanskt företag och man öppet medjer att man manipulerar budgivningen för att göra detta möjligt.

Dubbelmoral och manipulation. Samma visa som alltid, man pratar ett och gör något annat. Samma regler gäller inte alla och själv gör man det som gynnar en själv, medan andra måste följa reglerna annars stämmer man dem eller så bojkottar man dem. Fult spela som vanligt.

Skattesänkningen har alltså noll effekt på sikt, tvärtom har den antagligen en negativ effekt, då utgifterna går till att betala lånen och inte för att betala statsarbetarna för den service de ger. Vad vi ser är alltså en nermontering av statsapparaten i stil med USA. För att undvika detta måste vi göra det samma som USA nu gör, ta ännu mera lån, men i något skede måste de ju ta slut och vi hamnar att betala dessa lån tillbaka.

Varför staten tar lån istället för att trycka pengarna för sitt eget interna behov går mej över huvudet, då resultatet är ändå det samma som när bankerna gör det. Skillnaden är att vi nu måste betala ränta på pengarna och denna ränta är pengar som är borta från endera vår service, eller så från vår konsumtion. Varför denna makt har getts åt bankerna är för mej obegripligt. Den som skapar pengarna har makten, det ser vi nu när staten hamnar att låna pengar av bankerna för att ge bankerna stöd så att de inte går omkull (!). Förstår inte politikerna absurditeten i detta?

Om ett privat företag går så dåligt att den går i konkurs, inte kommer staten eller banken in och räddar det. Speciellt inte banken, eftersom det inte är i banken intresse då de tjänar på det. De säljer konkursboet billigt till ett annat bolag, som är i bankens ägo, och tvingar ägarna att betala tillbaka skulderna i resten av sitt liv. Då pengarna de lånade ut var till över 90% gjordes från intet, räcker det alltså att de får tillbaka mindre än 10% för de inte ska göra en reell förlust och det andra bolaget som köpte konkursboet kan nu sälja bolaget vidare med god vinst, så i verkligheten gjorde banken vinst när företaget gick omkull. Detta trots att det eventuellt bokförs som en kreditförlust för själva banken och det är dotterbolaget som bokför vinsten.

När bankerna handlar på detta sätt, varför ska vi då gå in och stöda dem när det går dåligt? Orsaken är att politikerna inte vågar låta bankerna stjälpa då de alla är tätt sammanknutna, vilket gör att stjälper ett, stjälper många, och det medför att ekonomin är i fara om så sker. Utan banker kan folk inte låna och om folk inte kan låna kan de heller inte konsumera. Utan konsumtion finns ingen ekonomi och utan ekonomi går det samhälle vi nu känner till under. Ibland undrar man om det verkligen är en negativ sak.

Detta medför att arbetlösheten ökar i de länder där lönekostnaderna är högre och att arbetlösheten sjunker i länder där lönekostnaderna är lägre. Det har alltså både negativa och positiva aspekter. Dock är de negativa aspekterna fler än de positiva. Detta beror på att företagen får utrymme att exploatera länder och dess befolkning. De kan flytta sin tillverkning till länder där lagar och regler inte är så rigida och där korruption är en norm. Det medför att de kan tillverka till mycket lägre priser då lönerna är låga och olika regler och lagar inte höjer kostnaderna i samma omfattning som i västerländska demokratier.

Exempel på detta är Indien, där läkemedelsföretag tillverkar mediciner billigt genom låga löner och genom att de kan dumpa sitt giftiga avfall direkt. Det finns ett otal exempel på detta. Dessa länder vågar inte skärpa sina regler trots att folket lider, eftersom det skulle medföra att företagen flyttar till ett annat land där lagarna ännu inte har skärpts.

Fri marknad betyder alltså att företagen exploaterar länder och dess befolkning genom utpressning, då dessa länder inte har råd att korrigera bristerna och ofta finns inte ens viljan till detta då myndigheterna ofta är korrupterade och köpta av företagen. Det är befolkningen som får betala det högsta priset genom sin hälsa.

Den positiva aspekten, att de har arbete, försvinner ofta när man beaktar de negativa aspekterna. Nyttan av att fler har arbeten och höjd levnadsstandard, försvinner ofta i.o.m att bristerna i arbetsskyddsreglerna gör att många skadas eller dör i sitt arbete. Nedsmutsningen av naturen gör också att många som inte får sitt levebröd från företagen skadas av företagens ignorans.

De senaste åren har det varit speciellt Kina som ekonomiskt varit vinnaren när det gäller globaliseringen och fri marknad men priset har varit högt. Den kinesiska naturen är på sina ställen mycket svårt nedsmutsad. Avsaknaden av regler har orsakat stora skador, också på människor direkt, ta som exempel melaminskandalen som skördade många offer och ett otal skadade. Detta är bara ett exempel som framkommit, hur många sådana skandaler har inte ännu framkommit eller tystats ner genom mytor.

Fri marknad är ingen positiv sak, trots att den i en viss mån sprider välstånd och demokrati. Det finns hopp att Kina kommer att bli en sann demokrati i framtiden men det kommer att ta länge och kommer att bli dyrt. Det pris vi här i väst hamnar att betala genom förlorade arbetsplatser, är liten i jämförelse.

Argumentet att fri marknad är något positivt därför att det sprider välstånd och demokrati klingar ihåligt då det närmast är ett sätt för företag att exploatera. Visst, det finns företag som faktiskt inte gör det, trots att de har möjlighet och det är hedersvärt men tyvärr är de enbart en liten del av företagen.

Tanken med fri marknad är ju enligt Milton Friedman, att marknade kan reglera sej själv och därför bör det och får det inte finnas regler som hindrar marknaden. Detta är en naiv förenkling av verkligheten som inte har någon möjlighet att fungera. Orsaken är att marknaden reagerar för långsamt på de negativa tendenserna (exploeatering, nedsmutsning m.fl.) eftersom den reagerar oftast först sedan när skadan redan har skett och det flyttar ansvaret över till konsumenten men det är fel, eftersom konsumenten kan inte alltid veta vad som händer för att kunna göra rätt beslut.

När det gäller de för företaget positiva tendenserna (billigare arbetskraft, slappa regler vad gäller miljön), reagerar de igen för snabbt. Företagen kommer att flytta från land till land för att exploatera där lönekotnaderna är lägst. Det blir konkurrans mellan länder, vilka som kan erbjuda slappaste lagar, lägsta löner och billigaste mutor. Verklig fri marknad är en katastrof för människan och naturen. Det är något vi inte kan accepetera.

Det som nu kallas för fri marknad är långt ifrån det. Vår fri marknad betyder att väst får exploatera fattiga länder utan att dessa kan skydda sej emot skadeverkningarna. Exempel på detta är jordbrukssamarbetet mella EU och afrika. Afrika måste konkurrera med EU:s jordbruk men inte på lika villkor. Afrika får inte stödja sitt eget jordbruk på samma sätt som EU gör men är tvugna att sälja till samma pris, vilket betyder att de inte får ett acceptabelt pris för sina varor.

Det betyder också att afrika inte slipper ut ur sin fattigdom och är tvugna att leva på lån och understöd. Detta trots att de med tiden kunde arbeta sej ut ur det om det bara fick leva på samma vilkkor som väst men detta kan ju väst inte acceptera eftersom det skulle verka negativt på oss. Utan stöd skulle vårt jordbruk inte klara sej och om afrika fick stöda sina bönder så skulle de kunna konkurrera med vårt jordbruk, vilket i långa loppet skulle ha samma effekt.

Fri marknad är ingen bra lösning på något. Det är bra för vissa företag, speciellt hänsynslösa amerikanska företag som i över 100 år exploaterat syd- och latinamerika, men det är alltid befolkningen som får lida genom fattigdom, farliga hårda arbeten, krig och förtryck. Försöker något av dessa länder att ta sej ur sin situation, slås de hänsynslöst ner (t.ex. Haiti vars demokratiskt valda president störtades med hjälp av USA, enbart för att trygga amerikanska företags intressen).

Fri marknad är ett hot mot demokratin, samtidigt som den ger hopp om den. För t.ex. Kina kan det betyda demokrati men för sydamerika betyder det vanligen diktatur (t.ex. Argentina, Chile m.fl. som fick diktaturer därför att USA blev rädda för kommunismen där). För att tvinga sin vilja igenom använder man sej av organisationer såsom IMF (internationella valutafonder) och världsbanken. Dessa ger lån till fattiga länder om de accepterar deras vilkor.

Dessa vilkor är vanligen mycket hårda och gynnar väst men inte de som tar lånen. Ofta tar det årtionden för att reparera de skador som orsakas de länder som tar lånen men ofta har de inga alternativ, då väst utövar utpressning utöver själva lånen. Om länderna inte accepterar vilkoren, får de heller inga lån och blir bojkottade av väst. Det är alltså ekonomiskt självmord att inte acceptera. En svår situation görs alltså omöjlig med hjälp av IMF och världsbanken.

Att lura en eller två banker under en kortare tid kan jag förstå men att under en lång tid lura många stora banker tror jag inte på. Det håller helt enkelt inte. Banker har noggranna interna kontroller för att undvika dylika situationer. Bankerna interna revisorer borde ha upptäckt det för länge sedan.

En annan konstig sak var att han erkände, varför? Så gott som alla lurendrejare vägrar erkänna, vanligen för att de inte ens anser sej ha gjort nåt fel, eftersom de ofta är psykopater i någon form. Det var hans söner, båda arbetar för samma fond som han, som angav honom efter att han tydligen berättat vad han gjort.

Trots att det är relativt lätt att lura allmänheten hävdar många finansexperter att det är omöjligt att lura banker. Deras kontroller är helt enkelt för omfattande för att det skall lyckas. Därför förefaller det mycket konstigt att Madoff lyckats med detta under så lång tid.

Frågan som kommer upp i denna situation är, vilken är den egentliga kuppen? Den han erkände eller följden av erkännandet? Då han erkände, behövs ingen undersökning om vad som verkligen skedde. Vi kommer aldrig att få veta sanningen. Den andra följden är att skattebetalarna i USA kommer att få betala notan. Lite förenklat kan man säga att alla utom skattebetalarna vinner och därför tiger också bankerna.

När Madoff erkände, höll fonden på att gå under p.g.a finanskrisen. Som följd av erkännandet kommer inga amerikanska investerare att förlora pengar, utan enbart de utländska, eftersom enligt amerikansk lag så ersätter staten pengarna ifall man blir lurad och det var ju ett lyckat sammanträffande! Fonden går under men alla amerikanska investerare får pengarna tillbaka då det var fråga om fusk.

Därtill var en del av pengarna försäkrade i Lloyds, vilket betyder att en del kommer att få mer pengar tillbaka än vad fonden i sej själv hade gett. Inte undra på att de inblandade, skyldiga som offer, tiger och tar pengarna, trots att bankerna får en hel del dålig reklam.

Denna tes används som förevändning för att rika ska få bli oförskämt rika på andras bekostnad. Den används som förevändning för skattelättnader för de som är extremt rika. Den används som förevändning för att man skall kunna använda skattemedel för att hjälpa rika att bli rikare, eller åtminstone behålla sin rikedom när det går åt pipan.

I USA hjälpte man bankerna genom att ge dem miljarder av skattepengar, egentligen gav man dem pengar som inte fanns, eftersom det inte fanns skattemedel för det p.g.a budgetunderskottet men det är en annan sak. Tanken var att miljarderna skulle hjälpa bankerna i kris och trygga finanssektorn så att allt skulle fortsätta som tidigare. Fick man det önskade resultatet? Knappast.

Bankerna använde tacksamt miljarderna till att köpa upp andra banker och nyttan för skattebetalarna, som kommer att betala dyrt för detta stöd, var nästan obefintlig. Bättre vore att hjälpa de som har problem att betala lånen och på så sätt trygga bankerna. Om banken ändå inte klarar sej, har de problem som de inte ska få stöd för. Varför ska man hjälpa inkompetenta banker att överleva? Inte hjälper man andra företag heller som av dumhet inte klarar sej.

Bankväsendet har strupgrepp om samhället. Vi kan inte låta banker gå under, inte ens p.g.a egen dumhet, för då kommer hela ekonomin och med det, det samhälle vi nu känner, att gå under och det kan vi inte tillåta. Det medför att vi måste hjälpa bankerna till varje pris, oavsätt vilka idiotiska misstag de gjort och oavsätt hur de utnyttjar samhället som de parasiter de är. Det finns inget vackrare namn för det de är än parasit, eftersom de utnyttjar samhället genom ocker.

Det är inget samanträffande att ocker har tidigare varit förbjudet i alla religioner (utom en som tillät ocker mot andra religioner än sin egen) och orsaken var för att undvika den situation vi nu har. Bankerna styr samhället och räntorna fördelar alla resurser till en liten grupp. Rika blir rikare och alla andra blir fattigare.

Finanskrisen är vår möjlighet att ändra på världen så att vi går mot en bättre framtid. Krisen har tagit bort en del makt från eliten och nu har vi möjlighet att få igenom förändringar som ger makten tillbaka till de som är demokratiskt valda. För det måste staten skapa pengarna istället för att låna av banker emot ränta. Det är helt absurt att staten lånar pengar när de kan skapa dem själva efter behov. Nu hävdar kanske någon att det skulle skapa inflation men det gör det inte så länge man inte bara trycker pengar och delar ut dem.

Vi behöver få bort parasiterna ur det ekonomiska systemet. Det innebär att bankerna inte borde ha lov att göra pengar och varför ska privata banker ha tillåtelse att skapa våra resurser och sedan ännu kräva betalt för det? Det är det nuvarande systemet som skapar inflation eftersom bankerna tar ränta på de pengar de skapar. Innan bankerna fick den makten fanns det knappt nån inflation.

I USA använder man kreativa sätt att få inflationen att se mindre ut än vad den egentligen är. Man använder t.ex. en uppskattad värdeökning för att kompensera för den egentliga prisökningen och på så sätt får man inflationen att se mindre ut. Det är manipulativt och falskt.

Det lönar sej inte att spara eftersom räntan vi får är mindre än den verkliga inflationen. Det som egentligen lönar sej är att ta lån och slösa men det håller inte i längden och det är det som nu drabbar USA. Årtionden av slöseri med hjälp av skulder men nu kommer väggen emot. Man kan inte belåna huset flera gånger för att betala sina kreditkortsskulder utan att hamna i problem.

Finanskrisen är USAs fel och ansvar men det drabbar hela världen. Vi hamnar globalt att betala för USAs slöseri med pengar de inte har eller nånsin ens haft. Island var det första landet att drabbas för de var våghalsiga nog (läs: dumma) att spekulera med värdelösa derivat. Det fick ett helt land, om än litet, på knä. Deras mod hyllades så länge det fungerade men nu låter det annorlunda.

Det spekulerades med olika derivat för större summor än hela världens kombinerade BNP men eftersom de i sej är värdelösa, räckte det med att dåliga bostadslån började få banker på knä för att hela korthuset skulle falla samman. Vinnarna är de samma vanliga.

Senare, närmare bestämt 1929, krävde Federal Reserv tillbaka de pengar de lånat ut till andra banker. Det fick många banker att gå under p.g.a likviditetsproblem, vilket igen gjorde investerare nervösa. När de sedan försökte rädda sina pengar, föll ännu flera banker och bollen kom i rullning.  Det blev den stora depressionen.

Den finanskris vi nu ser, är också skapad av banker men denna gång är det kanske inte lika avsiktligt som tidigare, utan denna gång kan orsaken vara inkompetens. Dock är det igen J.P Morgan som är vinnaren genom att kunna köpa upp konkursfärdiga storbanker för en bråkdel av deras egentliga värde. Det ger anledning till att misstänka att de igen ligger bakom detta men det är något som framtiden kanske kommer att visa.

Det sätt som bankerna spekulerar och manipulerar av eget intresse och girighet, är orsaken till att vårt nuvarande kapitalistiska system inte fungerar. Det finns de som hävdar att en fri marknad och globalisering är bästa sättet att garantera fred (bl.a Penn & Teller i sitt program Bullshit) men det är att förenkla problemen. Det är just kapitalismen som oftast ligger bakom olika krig. T.ex Irak, även om det också ligger en hel del politik bakom (Israels inverkan).

Visst, en del krig kan undvikas genom att ha finansiella förpliktelser kors och tvärs över klotet men det skapas ändå flera kriser än vad som undviks men skillnaden är var dessa kriser förekommer. De förekommer inte i den rika västvärlden, utan i de länder som väst vill råna på sina resurser. Exempel på detta är t.ex. Argentina. Dessa kriser kommer att flyttas runt i världen efter bankernas behov, för tro inget annat än att det är storbankerna som ligger bakom de flesta krig.

Stora internationella banker styr vår politik mer än vad man kan tro. Även om de sällan direkt säger åt politikerna vad de ska gör, det händer dock ibland, så vet politikerna vad de måste göra för att bankerna inte ska straffa dem. Hur kan då bankerna straffa? Jo, t.ex. genom att höja räntorna, sänka kreditvärdigheten eller helt enkelt vägra ge lån. T.ex IMF dikterar stränga villkor som staten måste följa för att få lån och dessa villkor gynnar enbart USA och de som är rika. Villkoren är oftast sänkta skatter och privatiseringar, vilket resulterar i massarbetslöshet och höjda kostnader och det finns många exempel på detta. Speciellt i sydamerika som är mycket hårt drabbad av världsbankens och IMF:s inflytande och det är orsaken till att man vill skapa en egen gemensam valuta.

Vår ekonomi är uppbyggd på så lösa grunder att vi är helt beroende av bankerna eftersom staten inte längre skapar pengar, utan tar lån från dessa storbanker. Därför är vi känsliga för vad finanssektorn gör. Om vi, eller våra politiker, skulle få för oss att höja skatterna och satsa på sociala reformer, så skulle vi antagligen straffas med sämre kreditvärdighet, höjda räntor och I värsta fall vägras lån. Detta skulle göra att våra tidigare lån skulle bli så dyra att skattehöjningen skulle gå till att betala räntorna på lånen och reformen skulle inte kunna genomföras. Majoriteten av folket vill ha bättre service även om det skulle innebära höjda skatter men detta är orsaken till att politikerna inte lyssnar, de kan helt enkelt inte göra det för eliten tillåter det inte.

Därför sänker vi skatten och tar mer lån för att betala det. Vem vinner på det? Jo, bankerna och de som är rika. Som argument för skattesänkningen använder man att det behövs för att folk ska konsumera som tidigare och att vi därför drabbas mindre av finanskrisen. Det är dock strunt eftersom om folk får extra pengar så sparar de dem då det är kris. Det är ett erkänt psykologiskt fenomen och det vet politikerna men de tror att folk inte vet det. Så resultatet är att vi tar ett dyrt lån för att sänka skatterna, trots att folk inte vill det, utan vill ha bättre service, och det vinner enbart de som har pengar och inte behöver det. Vi kommer att betala ett mycket dyrt pris för dessa lån.

Det är ingen slump att det genomfördes stora privatiseringar efter den förra finanskrisen, det var ett krav för de lån som gavs men de genomfördes tack och lov ganska vettigt i jämförelse med hur det gott till i sydamerika. Får se vad denna kris för med sej. I Sverige diskuterar man ju IPRED, vilket är en nedmontering av svenskarnas rättssäkerhet. Det är finanssektorn som står bakom den lagen eftersom man behöver strängare lagar för att skydda övergången till elektroniska pengar. Samma sak fick man igenom i USA efter 9/11. Läs Naomi Kleins bok “Chock doktrinen” om du vill förstå mekanismen bakom den kuppen, för det var en kupp.

Finanssektorn har skött ärendet mycket skicklig, då man fått giriga artister, författare och skådespelare att sluta sej upp bakom lagförslaget, då de tror att de annars skulle förlora pengar. Det är dock osannolikt att de förlorar några pengar och ännu mer osannolikt att de kommer att få några pengar. Väldigt få kopierar böcker och de som gör det skulle ha gjort det ändå för det är få som vill läsa en bok från en dator. Filmer och musik kopieras ganska flitigt, men det beror mer på bolagens motvilja att forma sej efter konsumenternas vilja. Alltså att ge dem möjlighet att köpa sina filmer och musik via nätet och deras motsträvighet har orsakat att folk istället har piratkopierat. Orsaken till motstävigheten är det, att bolagen vet att deras tid är förbi och de försöker hålla sej kvar med all makt de har. De vill inte inse att deras tid är förbi och att de istället borde försöka rädda det som räddas kan.

Artisterna har i sin enfald blivit lurade att tro att lagen gäller dem och deras rättigheter, så är det dock inte. De håller på och säljer bort sin och andras rättssäkerhet i hoppet om att kunna tjäna lite mera pengar. De vill helt enkelt att det ska vara samma situation i Sverige som i USA där man stämmer gamla tanter som inte ens äger en dator, för fildelning. Det är helt förkastligt och jag är mycket besviken att annars relativt vettiga persom som t.ex. Jan Guillou går ut och pratar om moral. Det är inte frågan om moral, det är frågan om vår rättsäkerhet och det är något som artisterna och författarna helt har missat, förblindade av sin egen girighet.

Det kan hända att Jan Guillou förlorar pengar på fildelning, kanske t.o.m ganska mycket pengar, men han är en av de få som gör det och det spelar heller ingen roll. För honom gör det naturligtvis en skillnad men ska alla måsta ge upp sin rättsäkerhet för att Jan Guillou är drabbad av något som är moraliskt fel? De flesta artisterna är sådana som varken förlorar eller vinner något på lagen men de hoppas att de skulle kunna leva på sitt arbete, då verkligheten är sådan, att det kanske inte ens går att leva på det som de gör. Så har det varit förut också, men då fanns det inte något att skylla på då man inte var så populär att man kunde leva på sitt artisteri. Ska vi lösa en oförrätt, genom att skapa en ännu störra oförrätt? Därtill när den ursprungliga oförrätten är delvis skapad av branschen själv? Hade branschen lyssnat på konsumenten, hade artisterna inte varit i denna situation idag men bolagen hade antagligen haft det sämre och därav deras motvilja.

Sist och slutligen är det finanssektorn som vill ha friare makt att övervaka det system de vill få till stånd. De vill bli av med kontanter för då har de mera makt. Bankernas akilleshäl är idag just kontanter och därför vill bankerna bli av med dem. Därför vill man införa straffavgifter för dem som envisas med att använda dem och med nuvarande utveckling är det bara en tidsfråga innan de försvinner. Det bli allt svårarae att ta ut kontanter och det görs gradvis svårare, för att till sist bli omöjligt och då har vi uppnått bankernas nirvana. Ett kontantlöst samhälle där bankerna har all makt, eftersom de kontrollerar alla transaktioner, och kan följa allt det vi gör.

Bankerna blir samtidigt skyddade mot folkets oberäknerlighet genom att vi kan inte ta ut våra pengar, utan enbart flytta dem från ett konto till ett annat. Då har bankerna inte längre något problem med likviditeten eftersom vi inte kan ta ut pengarna våra. Det är just det som de vill, ha ryggen tryggad för att kunna utnyttja oss så mycket de vill. Bankerna är parasiter som lever på oss genom påtvingad ocker.

Hur hänger allt detta ihop, IPRED, IMF och världsfred? Krig och kriser behövs för att få bort uppmärksamheten från parasitsystemet och för att stävja stater till lydnad. De används också för att tvinga igenom beslut som är negativa för folket men som maktapparaten behöver, t.ex. IPRED som tvingas igenom genom att använda en snyfthistoria om alla dessa stackars artister som inte kan leva på sitt arbete p.g.a fildelning. I USA använde man terroristhotet som skäl och i Finland använde man massarbetslöshet (företagen hotade med att flytta om folket inte röstar för EU) som hot för att få folk att rösta för ett medlemskap i EU. Man hotar och skrämmer för att få igenom lagar och beslut som folk annars inte skulle godkänna.

Finanssektorn är också ofta ansvariga för konjunktursvängningar och depressioner. Finanskrisen på 30-talet var ett resultat av brist på pengar men vart tog dessa pengar vägen? Det var brist på pengar därför att bankerna vägrade låna ut dem och det fanns en liten grupp som tjänade på krisen. Återigen finns det de som tjänar på denna kris, som kanske inte är så avsiktligt skapad men är ändå orsakad av finanssektorn. En sektor som är så uppslukad av sin egen förträfflighet att den krävt absolut makt att få göra som den vill och kritiserat staten hårt för att den vill reglera den. Nu när misstagen kommit till dagen, ber man staten rädda dem. Vi betalar dyra pengar (räntan) för att bankerna skapar oss de pengar vi behöver och sedan när bankerna genom sin inkompetens slösar bort dessa, så är de vi igen som ska betala för att rädda dem som utnyttjar oss.

Vi måste komma ur bankernas grepp för att vi ska kunna leva. Vi har inte den frihet vi tror vi har, vi är alla (nästan) skuld- och löneslavar och det är så bankerna vill ha det. Även om vi inte har någon personlig skuld, är vi ändå skuldslavar eftersom staten lånar för oss. Det finns inget sådant behov men vi gav bankerna lillfingret (makten att skapa pengar) och nu håller de på och tar hela handen (helt elektroniska pengar). Om folk visste hur bankerna skapar pengar från intet och hur alla pengar är skapade från skuld, skulle de börja kräva upprättelse men bankerna är mästare på att skylla ifrån sej. Det är alltid så komplicerat (det är det egentligen inte) och det är alltid politikernas fel (det är det heller inte, om än det var fel att ge bankerna makten att skapa pengar).

Vi får inte ge ifrån oss vår rättssäkerhet, det lilla vi har, för rättsväsendet är under all kritik och vi måste ta tillbaka rätten att skapa pengar. Om staten skapar pengarna, behöver vi ingen statsskuld och då behöver vi inte betala skatt för att betala räntorna på skulden. Det betyder att vi kan sänka skatten avsevärt. Behöver vi mer pengar i systemet (samhället), kan staten skapa dem och satsa dem i att bygga nyttigheter såsom vägar, broar, skolor o.s.v. Vi får inte tillåta bankerna att ta bort kontanterna, det är vår sista livlina! Ger vi bort den, är det mycket svårt att få den tillbaka.

Finanskrisen har både negativa och positiva aspekter. De negativa är ju att företag avskedar och kanske går i konkurs. Positiva är att detta är en möjlighet till förändring, bankernas makt vacklar och nu har vi en möjlighet att få tillstånd en permanent förändring till det bättre. Bankernas sak är att låna och lagra pengar, inte skapa dem, det är statens sak att se till att det finns pengar att tillgå. Bankerna är privata, giriga institutioner som spekulerar och manipulerar för att tjäna pengar. Det har som konsekvens att konjunkturerna svänger, vi får sämre service för våra skattepengar eftersom mer går till att betala ränta på statsskulden, orsakar kriser och krig, lidande och svält, om än inte här hos oss. Klyftan mella rika och fattiga ökar.

Eftersom bankerna enbart skapar pengar till skulden, inte till räntan, kommer det alltid att finnas en del som inte har pengar att betala sina skulder, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar i systemet för både skulden och räntan. Det är inget problem sålänge det kommer till nya skulder men när folk slutar att ta nya skulder och däremot betalar bort sina nuvarande, så blir det problem och så fungerar det ju när det är kris. Vi måste komma bort från ett dylikt system eftersom det har ju nu blivit bevisat att det inte fungerar. Hyllade ekonomer såsom Milton Friedman har bevisats ha fel. Marknaden är inte självreglerande, det är en naiv idé som inte har fungerat och inte kommer att fungera. Man behöver inte vara ekonom för att förstå det, det räcker med lite bondförnuft.