Forum om finanssystemet

Man hör ofta hur, speciellt ekonomer, lovprisar den fria marknaden men jag undrar, är marknaden verkligen fri? Uttrycket fri marknad betyder egentligen inte fri marknad. Inte i.a.f som man normalt kunde uppfatta orden. Det finns egentligen ingen fastställd definition för vad fri marknad egentligen betyder men vad det egentligen innebär är, att gods och varor kan tillverkas i länder där lönekostnaderna är lägre, för att sedan säljas i andra länder där befolkningen har råd att köpa dessa varor. Detta utan att hindras av tullar och skatter. Detta kallas också globalism.

Detta medför att arbetlösheten ökar i de länder där lönekostnaderna är högre och att arbetlösheten sjunker i länder där lönekostnaderna är lägre. Det har alltså både negativa och positiva aspekter. Dock är de negativa aspekterna fler än de positiva. Detta beror på att företagen får utrymme att exploatera länder och dess befolkning. De kan flytta sin tillverkning till länder där lagar och regler inte är så rigida och där korruption är en norm. Det medför att de kan tillverka till mycket lägre priser då lönerna är låga och olika regler och lagar inte höjer kostnaderna i samma omfattning som i västerländska demokratier.

Exempel på detta är Indien, där läkemedelsföretag tillverkar mediciner billigt genom låga löner och genom att de kan dumpa sitt giftiga avfall direkt. Det finns ett otal exempel på detta. Dessa länder vågar inte skärpa sina regler trots att folket lider, eftersom det skulle medföra att företagen flyttar till ett annat land där lagarna ännu inte har skärpts.

Fri marknad betyder alltså att företagen exploaterar länder och dess befolkning genom utpressning, då dessa länder inte har råd att korrigera bristerna och ofta finns inte ens viljan till detta då myndigheterna ofta är korrupterade och köpta av företagen. Det är befolkningen som får betala det högsta priset genom sin hälsa.

Den positiva aspekten, att de har arbete, försvinner ofta när man beaktar de negativa aspekterna. Nyttan av att fler har arbeten och höjd levnadsstandard, försvinner ofta i.o.m att bristerna i arbetsskyddsreglerna gör att många skadas eller dör i sitt arbete. Nedsmutsningen av naturen gör också att många som inte får sitt levebröd från företagen skadas av företagens ignorans.

De senaste åren har det varit speciellt Kina som ekonomiskt varit vinnaren när det gäller globaliseringen och fri marknad men priset har varit högt. Den kinesiska naturen är på sina ställen mycket svårt nedsmutsad. Avsaknaden av regler har orsakat stora skador, också på människor direkt, ta som exempel melaminskandalen som skördade många offer och ett otal skadade. Detta är bara ett exempel som framkommit, hur många sådana skandaler har inte ännu framkommit eller tystats ner genom mytor.

Fri marknad är ingen positiv sak, trots att den i en viss mån sprider välstånd och demokrati. Det finns hopp att Kina kommer att bli en sann demokrati i framtiden men det kommer att ta länge och kommer att bli dyrt. Det pris vi här i väst hamnar att betala genom förlorade arbetsplatser, är liten i jämförelse.

Argumentet att fri marknad är något positivt därför att det sprider välstånd och demokrati klingar ihåligt då det närmast är ett sätt för företag att exploatera. Visst, det finns företag som faktiskt inte gör det, trots att de har möjlighet och det är hedersvärt men tyvärr är de enbart en liten del av företagen.

Tanken med fri marknad är ju enligt Milton Friedman, att marknade kan reglera sej själv och därför bör det och får det inte finnas regler som hindrar marknaden. Detta är en naiv förenkling av verkligheten som inte har någon möjlighet att fungera. Orsaken är att marknaden reagerar för långsamt på de negativa tendenserna (exploeatering, nedsmutsning m.fl.) eftersom den reagerar oftast först sedan när skadan redan har skett och det flyttar ansvaret över till konsumenten men det är fel, eftersom konsumenten kan inte alltid veta vad som händer för att kunna göra rätt beslut.

När det gäller de för företaget positiva tendenserna (billigare arbetskraft, slappa regler vad gäller miljön), reagerar de igen för snabbt. Företagen kommer att flytta från land till land för att exploatera där lönekotnaderna är lägst. Det blir konkurrans mellan länder, vilka som kan erbjuda slappaste lagar, lägsta löner och billigaste mutor. Verklig fri marknad är en katastrof för människan och naturen. Det är något vi inte kan accepetera.

Det som nu kallas för fri marknad är långt ifrån det. Vår fri marknad betyder att väst får exploatera fattiga länder utan att dessa kan skydda sej emot skadeverkningarna. Exempel på detta är jordbrukssamarbetet mella EU och afrika. Afrika måste konkurrera med EU:s jordbruk men inte på lika villkor. Afrika får inte stödja sitt eget jordbruk på samma sätt som EU gör men är tvugna att sälja till samma pris, vilket betyder att de inte får ett acceptabelt pris för sina varor.

Det betyder också att afrika inte slipper ut ur sin fattigdom och är tvugna att leva på lån och understöd. Detta trots att de med tiden kunde arbeta sej ut ur det om det bara fick leva på samma vilkkor som väst men detta kan ju väst inte acceptera eftersom det skulle verka negativt på oss. Utan stöd skulle vårt jordbruk inte klara sej och om afrika fick stöda sina bönder så skulle de kunna konkurrera med vårt jordbruk, vilket i långa loppet skulle ha samma effekt.

Fri marknad är ingen bra lösning på något. Det är bra för vissa företag, speciellt hänsynslösa amerikanska företag som i över 100 år exploaterat syd- och latinamerika, men det är alltid befolkningen som får lida genom fattigdom, farliga hårda arbeten, krig och förtryck. Försöker något av dessa länder att ta sej ur sin situation, slås de hänsynslöst ner (t.ex. Haiti vars demokratiskt valda president störtades med hjälp av USA, enbart för att trygga amerikanska företags intressen).

Fri marknad är ett hot mot demokratin, samtidigt som den ger hopp om den. För t.ex. Kina kan det betyda demokrati men för sydamerika betyder det vanligen diktatur (t.ex. Argentina, Chile m.fl. som fick diktaturer därför att USA blev rädda för kommunismen där). För att tvinga sin vilja igenom använder man sej av organisationer såsom IMF (internationella valutafonder) och världsbanken. Dessa ger lån till fattiga länder om de accepterar deras vilkor.

Dessa vilkor är vanligen mycket hårda och gynnar väst men inte de som tar lånen. Ofta tar det årtionden för att reparera de skador som orsakas de länder som tar lånen men ofta har de inga alternativ, då väst utövar utpressning utöver själva lånen. Om länderna inte accepterar vilkoren, får de heller inga lån och blir bojkottade av väst. Det är alltså ekonomiskt självmord att inte acceptera. En svår situation görs alltså omöjlig med hjälp av IMF och världsbanken.